Ingen ork egentligen.. Men ny frissa!
Jag har tagit en lååång paus från Star Stable, och tror inte att jag kommer tillbaka och blir aktiv nu inom snar framtid - men vem vet. Idag tassade jag iallafall in i stallet och kollade till hästarna. Stallhjälpen sköter sig bra men jag såg att Chifens nu lite vildvuxna man hade blivit lite väl just vildvuxen. Så då jag ändå var ute tog jag med honom upp till Firgrove och frisserade om honom! Nu är han återigen kortklippt och jag tycker att han är rätt snygg i det min kille! Passade på att rida igenom honom lite grann då jag ändå var upp i sadeln. Alla mina hästar är nog relativt sega vid det här laget då ingen av dem blivit riden på särskilt länge och då dem står och tuggar mat i hagen hela dagarna - Ops.. Men förhoppningsvis blir det bättre snart! :)
*pekar uppåt* knasig vinkel of doom
Westchief
Chiefen, en vacker häst med en lång historia. När jag spekulerat ett tag över om denne korpsvarta champion var en häst för mig gav jag tillslut efter och lät honom följa med hem till oss. Låt mig börja med att säga att han inte var billig... Vad jag fått höra från den tidigare ägaren var han en riktig tävlingsdröm. Gick fantastiskt i dressyren och hoppade med bakben som fick alla att häpna. Med detta sagt och med det jag visst om honom vid köptillfället är jag förvånad att jag nappade överhuvudtaget. En tävlingshäst var inget jag någonsin funderat över - främst på grund av mitt eget ointresse - och han var fortfarande ung, så att avsluta hans karriär var inte logiskt.
I stallet hemma fick Chiefen bekanta sig med Emerald och Nova som var mina enda två. Chiefen blev valack bara året innan han kom till mig och visade till en början ett stort misstycke över Emeralds närvaro. Men efter en vecka med ett staket mellan dem gick det lysande att släppa ihop dem alla tre. Sedan dess har jag aldrig upplevt några svårigheter gällande hans kontakt med nya hästar.
Jag började umgås med Chiefen och han var en dröm i hantering och ridning. Det var tills vi gav oss ut i terrängen för första gången. Det visade sig att den häst alla beundrat så hejdlöst aldrig hade fått lämna stallplanen med dess lyxiga stall och ridbanor, och hade hela sitt liv gått framåt som en programerad maskin. Jag kontaktade den tidigare ägaren i hopp om att få reda på mer, och det visade sig att Chiefen mycket riktigt aldrig ridits ute i skog och mark. Han var en mekaniskt inbiten champion som inte hade en aning om vad han skulle göra utanför paddocken. Han visade sig likgiltig och lämnade inga tecken på självtänkande. Efter en kort tid slog det mig att det inte bara var ute han visade sig stum. Det var hela tiden. Att han var en sån fantasisk häst att hantera var för att han alltid gjort som han blivit tillsagd i hopp om att vara sin människa till lags. Tryckte någon upp ett hinder i ansiktet på honom och sa hoppa så gjorde han det utan att ifrågasätta föremålet eller situatuionen alls. Han hade aldrig fått utrymme att tänka själv, och nu fanns det inte längre något där.
Träningen därifrån var verkligen ingen lek. Jag försökte börja arbeta honom från marken - utan en massa extra utrustning. Han fick springa på lin a i bettlöst träns för att sedan kunna övergå till grimma. Efter mycket jobb började han lära sig att det inte lönade sig att vänta på signaler i form av tryck från utrustningen, utan han blev tvungen att börja lösa situationen på annat sätt. Han började lägga märke till mina tysta signaler och det började äntligen hända lite i huvudet på honom. Han blev tvungen att tänka när han inte förstod vad jag ville, och till en början slutade det ofta med en hel del förvirrade stopp där han bara stod och blängde på mig ungefär som ett frustrerat "vad är det du försöker säga?" Han ville så gärna vara mig tillags men signalerna var inte självklara längre.
Efter många förvirrade men framgångsrika timmar i linan vaknade han äntligen upp. Han förstod nu att det var okej att ta tid på sig. Att han inte blev bestraffad om han gjorde fel och att han hade utrymme att testa sig fram. Jag började ännu en gång ta med honom ut i naturen. Särskilt utmanade jag honom med branta sluttningar, krånglig tätskog och arbete i vatten. Jag manade på honom att gå framåt, men inte mer. Resten fick han lösa själv, och med sin nya förståelse för hur man lär sig nytt trampade han på en aning osäker men målmedveten. Det dröjde inte länge innan han kände sig otroligt hemma ute i terrängen. Vi försökte oss på att hoppa lite rund Firgrove och med lite övning även där gick det galant.
Träningen har bara visat sig positiv. Han har haft bakslag några gånger då ingenting har velat fungera och han kan ännu råka ut för blackouter ibland vilket jag inte kan göra något åt. Men i det hela stora är han idag en häst med bra självförtroende, ett vaket sinne och har en förmåga att gå sin egen väg. Vill han inte så vill han inte - vilket ibland kan vara frustrerande, men jag är stolt över vad han är idag jämtemot förr. Chiefen är inte världens lättaste att rida idag. Han har plötsligt en enorm vilja men har inte förlorat sin egenskap att vilja vara tillags. Han går fortfarande som en klocka på tävlingar men inte på automatik. Hans passion för tävlingsbanan har lett mig in på det spåret och idag har vi tillsammans en hel del fina priser. Men det största priset av allt är att han idag visar en personlighet och vilja som inte fanns förut. Han är en trogen vän och kommer att få stanna hos mig resten av sitt fina liv.
Haha så kan det gå
när Frida och Hanna är ute på äventyr. Klättring och småbarns fasoner. Haha. Nae men vi har haft två relativt galna kvällar med utforskning och allmänt fjantande. Mycket skratt och mycket knasigheter! :D
Visst leker dem fint i hagen ;) Jisses... tur att folk inte kan se vår chatt :D
Kvällstur med Chiefen
Då jag föredrar att rida sent på kvällarna fick det idag bli Chiefens tur då det var länge sedan han fick komma ut i skog och mark. Så idag blev det klättring och mycket tempoanpassning. Han skötte sig bra även om han inte är fullt så säker på foten som han varit efter all vår träning. Får inte tappa det, han måste hållas igång. Men trots allt, han gick framåt i stort sett hela tiden, inga större missöden, och han var taggad hela vägen. Sen kan man diskutera hur läskig en stubbe av hundra andra egentligen är. Men tycker han så, så gör han väl det! Haha. Även det blir något att träna på. Sen är han ju inte lite överambitiös heller. Vi började rundan nere vid Pinta, red upp till Firgrove och sedan vidare mot Valedale, och precis innan vi var framme nere vid Avalon så tog vi några få språng över lite förlegade gamla stockar vi hittade i skogen. Han flög över med benen slickade under magen och galopperade sedan högburet vidare efter sin enormt fina insats. Knäpp men härlig!
Vi arbetade under hela turen främst i galopp då det är viktigt att han kan hantera gångarten även i lite knepigare terräng. Än är han inte helt stadig och tyckte att det var lite jobbigt vissa stunder, men det är precis vad han behöver och klättringen gör susen för det mesta. Då måste han tänka efter själv precis som när man rider i skog, och då blir han aktiverad på ett annat stadie vilket resulterar i en mer fokuserad häst. Funkar suveränt!
Träning om kvällarna
För min del slutar det ofta med att dem riktiga ridpassen blir sent på kvällen!
Idag har jag hunnit med mer än vanligt... Dragit Sam runt hela Jorvik även om han inte alls var pepp på att träna idag. Stängt alla sprickor och fiskat för hela slanten även om det var dåligt med napp bakom ridhuset idag... Tog sin lilla tid. Gjorde inga övriga dagliga då det är ... ja.. tråkigt? Dessutom är JS förrådet inte i behov av påökning för tillfället.
Alla hästarna har fått komma ut idag. Sam fick ställa upp i Champ idag med och slutade förvånandsvärt nog på 4e plats trots sin level 10. Chiefen värmdes upp noga och sprang hem ett guld i Vdc trots en dålig start. Efter det var det Emeralds tur. Vi tog en härlig tur runt Everwind fälten och vidare mot Hollow Woods. Blev sedan en spontan start i Fgc vilket resulterade i ett silver. Det var en trevlig överaskning! Fjärde ut på dagordningen blev Nova som fick dressyras en kort stund innan även hon fick springa champ. Lillen var så exalterad att hon sprang in i det ena och det andra, men spurtade om alla mot slutet och tog hem sitt första guld. Blir så glad över hur fint dem går hästarna!
Nog om champ... -.-
Då alla utom Rave fått komma ut under dagen så plockade jag ut även honom mot kvällen. Tanken var att vi skulle dra igenom lite markarbete uppe vid paddocken bakom stallet. Han gick som en klocka men blev lite brydd när jag tog honom för långt bort från Hannas Sky. Haha. Tur att han är så snäll ändå.
Både hästarna och vi kom överens om att det behövdes lite mer action, så vi waddlade ner till ridhuset och tog några språng! Har egentligen aldrig hoppat Rave ordentligt, men det gick bra! Han har efter all träning ute i terrängen äntligen lärt sig att lyfta på benen i språnget. Vilket i sin tur resulterat i en höjdhoppare... Men han tar sig över i alla fall, det är det viktiga. Teknik finns det gott om tid att träna på sedan!
Dem mindre sprången går galant, inga svårigheter och relativt fin teknik!
Dem högre hindrena däremot.. Haha. Snyggingen. Här behöver det finslipas lite!
Tillsvidare,
Frida Silverfield :)
Hur gick det igår?
Gårdagens medverkande i Gdc och Vdc resulterade i två Silvermedaljer, en från vardera lopp! Chiefen gick som en klocka och gjorde en enorm comeback i slutet av Gdc vilket gav mig min första placering i det loppet. Det kändes himla bra, och så han kämpade mot slutet! Efter Vdc tog vi en välförtjänt skrittur, och när han varvat ner ordentligt fick han komma in och mumsa mat. Han såg rätt nöjd ut må jag säga.
Förövrigt idag så har jag dragit med mig Sammy ut en vända. Nu handlar det om att inte ge upp när han trots sin ålder är i så pass god form. Han skötte sig utmärkt och gick äntligen upp i level 8. Kämpa kämpa.
Nu kl 18 är det Novas tur att ge sig ut. Lilltok ska få springa Gdc - kravlöst som alltid - och förhoppningsvis kan det gå lugnt och sansat till. Hon är trots allt relativt grön ännu men brukar kunna sansa sig finfint när det gäller!
Tillsvidare,
Frida Silverfield :)
I väntan på något skoj
Då mina hästar har börjat visa framhovarna i Champ tänkte jag låta Chiefen springa Gdc och förhoppningsvis något mer ikväll. Han är efter mycket om och men äntligen i prima kondition och gladare än någonsin. Vägen var lång, men nu är han där han ska vara. Trygg.
Då Hanna är ute på egna äventyr i helgen springer jag runt forever alone ikväll! Har lovat att hålla lektion för henne imorgon igen då det var himla länge sedan sist. Har inga att träna alls nu för tiden då jag inte är i någon klubb... Så Hanna kommer att råka ut för mina träningar nu under en tid! Hoppas på att ha ork att kunna dressyra mina egna hästar bättre framöver också! Konditionen är det inge fel på, men viljan att jobba kan vara lite svår att locka fram! ;) Är du intresserad av en lektion i Dressyr eller Terräng, skicka gärna ett meddelande till mig på Star Stable!
Tillsvidare,
Frida Silverfield :)
