Quicky blev en smula nervös över det starka skenet från fyren och när en raket avfyrades så tog hon ett skutt rakt upp i luften och jag for ner på backen. Inte alls bra i t-shirt så lyckades skrapa upp armarna men som tur så stannade Quicky kvar och tittade förvånat på mig så det var bara att ta sig upp igen!
Dressyrade ett tag och när hon var helt avslappnat med både lyset och raketerna så for vi hem till Moorland igen. Fina tjejen, vad jag tycker om dig!

ÄNTLIGEN, kom jag in. Skrev fel adress hundra gånger -.-

 

 

 

 

 

Efter att hon fått springa ordentligt och sett lite annat än Moorland, så tassade vi hemåt igen. Jag hade planerat att träna Whis idag då hennes träning kommit igång bra. Så jag släppte Novan i hagen där hon möttes av en glad men lite stött Emerald som gått ensam på sin plätt under morgonen (att det går kompisar en meter från hans hage spelade ju ingen större roll. Haha) Så trots att han varit långt ifrån ensam så såg det ut på honom som om det varit världskatastrof och han gav mig knappt en blick. Han vände tvärt när jag släppt Nova och travade med högburet huvud och lika hög svans iväg med henne skrittande efter, som att "Jaja.. Ge dig nu gubbe.." Charmiga är dem mina älskade knashästar! Chiefen, Sam och Rave kollade slött upp från att ha haft huvudet nerborrat i silagekaret. Vacker syn må jag säga. 

 

Vidare till nästa hage där jag hittade Whis, Atlas och lille Fighter stående lika nöjda med sin mat gick jag in och blev plötsligt bemött av mitt överexalterade udda gäng som alla tre kom farande i full fart. Haha. Alla hästarna verkar ha fått ny energi av kylan och snön. Men hur som helst så kidnappade jag Whis efter att med mycket om och men fått bort Atlas rumpa.. Han måste verkligen skärpa sig nu. Det är spännande att se hur han som ung hingst kan gå tillsammans med stona utan att bli tokig. Han är ju ganska liten, och Whis tvekar inte att säga ifrån om han kommer för nära. Vilket är himla tur! Duktiga flickan.

 

Jag borstade av henne en snabbis utanför stallet, hon börjar få riktigt tjock päls nu, och snön bidrar tack och lov med relativt rena hästar. Sedan fumlade jag på sadel och träns och red ner till kavalettin vid Moorland för att värma upp. Det slutade väldigt intressant må jag säga. Whis som alltid är världens snällaste, ville inte alls låta mig sitta upp. Efter ett antal försök ledde jag henne ett varv runt banan för att se om det var något som markerade eller så. Men nae. Hm tänkte jag och gjorde ett till försök att sitta upp. Men hon grimaserade lika mycket nu och sparkade irriterat med frambenet. Tillslut satt jag upp och hon gick med öronen riktade bakåt mot mig hela varvet jag skrittade runt innan jag bestämde mig för att sitta av igen. Jag pratade lite med henne och tog av utrustningen. Då sken hon upp som en sol igen! Hon var helt enkelt inte på hurmör idag. Så jag ledde ut henne till flocken knas som alla sju tuggande kollade upp och blängde som älgar när jag släppte henne, och hon rusade i full fart iväg till sina vänner igen och började äta mat. Ibland har dem precis som vi en riktigt slö och trött dag, och det tycker jag verkligen dem förtjänar. 

 

Tycker att det är kul att araberna äntligen kommit. Då kanske Hypen svalnar lite? ;) Även om jag tycker att dem trots deras otroligt icke charmerande skugga verkar vara rätt söta och palominon och skimmeln är faktiskt ganska tilltalande (a) Dock är det inte den första häst som planeras dyka upp i mitt stall härnäst! Men vem vet?

 

Jätte kul med fler juluppdrag! Ska bli spännande att se vad julklappen blir i år då man förra året fick husdjur och det magiska renpulvret! Vi får antagligen nytt pulver men dem utlovar lite halvt fler än en julklapp - exciting!
Jätte bra är dessutom att dem fixat med juluppdraget som igår krånglade för många, och att dem äntligen verkar ha lagt till lite fler julbestyr vissa dagar! Allt som allt en bra uppdatering! :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Beklagade hästens öde men gick ändå hem den dagen. Hade egentligen inte tid och pengar för en sådan häst, trots att han inte ville gå på banan så skulle priset ändå bli högt.

Men dagen efter gick jag åter till marknaden,bara för att se om Southprince blivit såld. Det hade han inte, och säljaren var lite bekymrad över vad hästens ägare som även var hans arbetsgivare skulle säga. Då bestämde jag mig för att ta hem honom tills vidare, tills jag kunde hitta ett mer passande hem åt honom.
Sagt och gjort så lastade jag och hans skötare in Southprince i transporten och åkte hem.

Ute i skogen tog han i och blev en flygande tunna över allt som gick att hoppa över. Han njöt av att flyga obekymrat över naturliga hinder medans vinden flög i manen,

Om vi skulle hoppa i ridhuset blev det plockepinn av banan. Där skulle allt rivas med buller och bång

Inne i stallet skötte han sig bra, men att roade gärna upp tillvaron genom att skruva på vattenslangen, öppna boxdörrar eller tugga sönder saker.

Idag är fortfarande Prins en komiker och en sorglös utehoppare, men han kan tänka sig att gå ett dressyrpass eller hoppa färgglada hinder om man ber honom riktigt snällt.
Han är i min ägo också, trots att jag funderat många gånger på att låta honom gå. Men än har inte det perfekta hemmet visat sig och det känns som han hör till gänget ändå.
Vem ska annars släppa ut alla hästarna ur hagen eller leka med vattenslangen liksom?

 

 

Jag kan dessutom inte vara den enda som funderat över den "stora julklappen" som Rådsmannen i Silverglade lovat oss när julbestyren är färdiga! Förra året fick vi husdjuren. Vad kan teamet ha hittat på för skojigt för oss i år mån tro?