Southprince
Det hela började med att jag besökte en hästmarknad där det endast såldes frieserhästar. Det var inte alls meningen att jag skulle köpa någon utan var mest där för nöjets skull. Alla hästar var en imponerande syn med stamtavlor utöver det vanliga. Människorna trängdes runt hästarna och priserna blev väldigt höga.
Men mitt i hela smeten stod det en svartgrå valack med hängande huvud och livlös blick. Hästen var ensam i sin lilla hage och ingen säljare syntes till.
Vissa människor stannade till och tittade på honom, men gick snabbt vidare utan något intresse. Hästen tog ingen större notis om mig när jag gick närmare, väntade hos valacken tills hans säljare äntligen kom.
Då fick jag veta att hästen hette Southprince och varit en stor besvikelse för sin ägare, Soutprince hade dressyrmästare i mängder i sin stamtavla. Men det visade sig att den stora valacken inte ville göra det han var född till utan levde upp då han fick hoppa naturhinder ute i skogen.
Då fick jag veta att hästen hette Southprince och varit en stor besvikelse för sin ägare, Soutprince hade dressyrmästare i mängder i sin stamtavla. Men det visade sig att den stora valacken inte ville göra det han var född till utan levde upp då han fick hoppa naturhinder ute i skogen.
Och då han vägrade tjäna in pengar till gården skulle han genast bort, vilket slöseri med pengar och sådan talang då hästen var en sådan tjurskalle!
Beklagade hästens öde men gick ändå hem den dagen. Hade egentligen inte tid och pengar för en sådan häst, trots att han inte ville gå på banan så skulle priset ändå bli högt.
Beklagade hästens öde men gick ändå hem den dagen. Hade egentligen inte tid och pengar för en sådan häst, trots att han inte ville gå på banan så skulle priset ändå bli högt.
Men dagen efter gick jag åter till marknaden,bara för att se om Southprince blivit såld. Det hade han inte, och säljaren var lite bekymrad över vad hästens ägare som även var hans arbetsgivare skulle säga. Då bestämde jag mig för att ta hem honom tills vidare, tills jag kunde hitta ett mer passande hem åt honom.
Sagt och gjort så lastade jag och hans skötare in Southprince i transporten och åkte hem.
Sagt och gjort så lastade jag och hans skötare in Southprince i transporten och åkte hem.
Dagarna gick och Prins (som jag kallade honom) visade sig en vara en riktig komiker, han har ingen som helst koll på sina fyra ben och brydde sig inte om att lyfta benen ordentligt. Tills det kom till hoppningen
Ute i skogen tog han i och blev en flygande tunna över allt som gick att hoppa över. Han njöt av att flyga obekymrat över naturliga hinder medans vinden flög i manen,Om vi skulle hoppa i ridhuset blev det plockepinn av banan. Där skulle allt rivas med buller och bång
Inne i stallet skötte han sig bra, men att roade gärna upp tillvaron genom att skruva på vattenslangen, öppna boxdörrar eller tugga sönder saker.
Idag är fortfarande Prins en komiker och en sorglös utehoppare, men han kan tänka sig att gå ett dressyrpass eller hoppa färgglada hinder om man ber honom riktigt snällt.
Han är i min ägo också, trots att jag funderat många gånger på att låta honom gå. Men än har inte det perfekta hemmet visat sig och det känns som han hör till gänget ändå.
Vem ska annars släppa ut alla hästarna ur hagen eller leka med vattenslangen liksom?
Han är i min ägo också, trots att jag funderat många gånger på att låta honom gå. Men än har inte det perfekta hemmet visat sig och det känns som han hör till gänget ändå.
Vem ska annars släppa ut alla hästarna ur hagen eller leka med vattenslangen liksom?
Kommentarer
Trackback
