A slight makeover

Jag vet att Nova tar upp 70 % av bilden, men det är mig det är frågan om denna gång. Var in till salongerna runt om Jorvik och kollade runt lite. Velat byta hår länge men aldrig egentligen vågat eller hittat något som kan mäta sig med det långa röda jag haft. Sen slog det mig att det finns faktiskt ett jag tycker är himla snyggt! Så varför inte testa? Så lite velande och dumsnålhet senare står jag här nu med min nya hårfärg. Är lite hata eller älska känsla över det, och var livrädd för vad jag skulle tycka då det trots allt var väldigt dyrt in my opinion. Men jag hade tur och jag älskar det! Trivs bra i det än så länge och hoppas att jag ska göra det ett tag framöver också!  Sminket är bara en liten uppfräschning av det gamla jag haft!

 
 
 

Supernova

Ja, var ska man börja. Det finns mycket men samtidigt väldigt lite att berätta. Nova kom till mig som 4 åring. Hon var min första egenägda häst efter Emerald och visade sig vara något utöver det vanliga. Som ni kanske vet har jag aldrig varit mycket för unghästar då jag själv inte riktigt haft nerverna att hantera deras små fasoner. Så när jag plockade hem Nova som en ung nyinriden individ trodde jag att det var dags att lära sig hela unghäst tänket. När vi lastade henne gick hon snällt och med lite iver in i transporten och stod sedan lugnt och trillskades med hönätet hela vägen från Frigrove hem till stallet som även då var i Moorland. Jag hade självklart provridit henne innan, och min enda tanke var att hon måste gjort av med energi tidigare under dagen, då hon lydde min minsta vink. Det blev ett väldigt bra ridpass och avgörande för att hon fick följa med hem. Väl hemma fick hon genast bekanta sig med Emerald, som tog emot henne utan trams. Han såg otroligt nöjd ut men kollade lite snett när Nova drog igång och brallade runt några varv i hagen. Hon såg bra charmig ut med sin tossiga man och busiga blick! Sedan dess går det inte att skilja dem två åt. 
 
 
Då Nova visade sig hemmastadd tidigt började jag rida henne bara dagen efter att hon kommit till oss. Ännu en gång möttes jag av en otroligt sammarbetsvillig häst som lätt och villkorslöst trampade på under mig med öronen pekande rakt fram. Efter en del träning kom jag fram till att det här var en häst som skulle gå fram över vad som helst. Hon gick för sin unga ålder otroligt fint i dressyren och hoppade med fantastisk glädje. Terrängen upptäckte jag var hennes stora passion och jag tog henne ofta med till sandtaget uppe vid Firgrove och tränade. Hon trivdes bra på hemmaplan och hennes ständiga glädje smittade alltid av sig hos mig!
 
Med Nova har jag testat allt ifrån de klassiskt engelska grenarna till western och distansritt, och hon har alltid tuffat på med en bra attityd. Vem som helst skulle kunna sitta upp på den här tjejen och ha underbart roligt, men hon kräver samtidigt mycket aktivering. Man kan säga att Novas historia börjar hos mig, då hennes fyra tidigare år bestått av mycket mamma tid och grundträning. Men hennes tidigare ägare säger det att hon alltid varit en härlig och lätthanterlig häst. Och jag kan inte annat än att hålla med. Nova har aldrig gett mig några problem, och jag har inte heller stött på en så bekymmersfri och glad häst!
 
Älskad av många, fina Nova.
 
 
 

Mysdag och knas

Idag när jag kom ut till stallet så stod Nova och trampade fram och tillbaka i boxen. Inget som förvånade mig då det var ett tag sedan hon fick springa mer än i hagen. Så jag tog ut henne på en ridtur, först upp till silvergladebyn, sedan vidare till Gyllenåsarna för att avsluta uppe i Valedale. På väg upp till gyllenåsarna häll jag i henne lite så att hon inte skulle rusa all världens väg, men när jag släppte efter lite på tyglarna och duttade med skänkeln så hoppade hon med enorm glädje fram i en härlig galopp! Underbar känsla då hon alltid utstrålar som glädje min lilla Nova. 
 
 
Efter att hon fått springa ordentligt och sett lite annat än Moorland, så tassade vi hemåt igen. Jag hade planerat att träna Whis idag då hennes träning kommit igång bra. Så jag släppte Novan i hagen där hon möttes av en glad men lite stött Emerald som gått ensam på sin plätt under morgonen (att det går kompisar en meter från hans hage spelade ju ingen större roll. Haha) Så trots att han varit långt ifrån ensam så såg det ut på honom som om det varit världskatastrof och han gav mig knappt en blick. Han vände tvärt när jag släppt Nova och travade med högburet huvud och lika hög svans iväg med henne skrittande efter, som att "Jaja.. Ge dig nu gubbe.." Charmiga är dem mina älskade knashästar! Chiefen, Sam och Rave kollade slött upp från att ha haft huvudet nerborrat i silagekaret. Vacker syn må jag säga. 
 
Vidare till nästa hage där jag hittade Whis, Atlas och lille Fighter stående lika nöjda med sin mat gick jag in och blev plötsligt bemött av mitt överexalterade udda gäng som alla tre kom farande i full fart. Haha. Alla hästarna verkar ha fått ny energi av kylan och snön. Men hur som helst så kidnappade jag Whis efter att med mycket om och men fått bort Atlas rumpa.. Han måste verkligen skärpa sig nu. Det är spännande att se hur han som ung hingst kan gå tillsammans med stona utan att bli tokig. Han är ju ganska liten, och Whis tvekar inte att säga ifrån om han kommer för nära. Vilket är himla tur! Duktiga flickan.
 
Jag borstade av henne en snabbis utanför stallet, hon börjar få riktigt tjock päls nu, och snön bidrar tack och lov med relativt rena hästar. Sedan fumlade jag på sadel och träns och red ner till kavalettin vid Moorland för att värma upp. Det slutade väldigt intressant må jag säga. Whis som alltid är världens snällaste, ville inte alls låta mig sitta upp. Efter ett antal försök ledde jag henne ett varv runt banan för att se om det var något som markerade eller så. Men nae. Hm tänkte jag och gjorde ett till försök att sitta upp. Men hon grimaserade lika mycket nu och sparkade irriterat med frambenet. Tillslut satt jag upp och hon gick med öronen riktade bakåt mot mig hela varvet jag skrittade runt innan jag bestämde mig för att sitta av igen. Jag pratade lite med henne och tog av utrustningen. Då sken hon upp som en sol igen! Hon var helt enkelt inte på hurmör idag. Så jag ledde ut henne till flocken knas som alla sju tuggande kollade upp och blängde som älgar när jag släppte henne, och hon rusade i full fart iväg till sina vänner igen och började äta mat. Ibland har dem precis som vi en riktigt slö och trött dag, och det tycker jag verkligen dem förtjänar. 
 
 

Träning om kvällarna

För min del slutar det ofta med att dem riktiga ridpassen blir sent på kvällen!
Idag har jag hunnit med mer än vanligt... Dragit Sam runt hela Jorvik även om han inte alls var pepp på att träna idag. Stängt alla sprickor och fiskat för hela slanten även om det var dåligt med napp bakom ridhuset idag... Tog sin lilla tid. Gjorde inga övriga dagliga då det är ... ja.. tråkigt? Dessutom är JS förrådet inte i behov av påökning för tillfället. 
 
Alla hästarna har fått komma ut idag. Sam fick ställa upp i Champ idag med och slutade förvånandsvärt nog på 4e plats trots sin level 10. Chiefen värmdes upp noga och sprang hem ett guld i Vdc trots en dålig start. Efter det var det Emeralds tur. Vi tog en härlig tur runt Everwind fälten och vidare mot Hollow Woods. Blev sedan en spontan start i Fgc vilket resulterade i ett silver. Det var en trevlig överaskning! Fjärde ut på dagordningen blev Nova som fick dressyras en kort stund innan även hon fick springa champ. Lillen var så exalterad att hon sprang in i det ena och det andra, men spurtade om alla mot slutet och tog hem sitt första guld. Blir så glad över hur fint dem går hästarna!
 
Nog om champ... -.-
 
Då alla utom Rave fått komma ut under dagen så plockade jag ut även honom mot kvällen. Tanken var att vi skulle dra igenom lite markarbete uppe vid paddocken bakom stallet. Han gick som en klocka men blev lite brydd när jag tog honom för långt bort från Hannas Sky. Haha. Tur att han är så snäll ändå. 
 
 
Både hästarna och vi kom överens om att det behövdes lite mer action, så vi waddlade ner till ridhuset och tog några språng! Har egentligen aldrig hoppat Rave ordentligt, men det gick bra! Han har efter all träning ute i terrängen äntligen lärt sig att lyfta på benen i språnget. Vilket i sin tur resulterat i en höjdhoppare... Men han tar sig över i alla fall, det är det viktiga. Teknik finns det gott om tid att träna på sedan! 
 
 
Dem mindre sprången går galant, inga svårigheter och relativt fin teknik!
 
 
Dem högre hindrena däremot.. Haha. Snyggingen. Här behöver det finslipas lite!
 

Tillsvidare,
Frida Silverfield :)

Lilltokans tur

Då Hanna ville ta med Quicky och jobba med hennes motvilja för vatten följde jag och Nova med i vanlig ordning som draghjälp. Nova blir otroligt övertaggad när det kommer till vatten och flyger kors och tvärs. Hur det gick för Quicky får Hanna berätta om, om hon skulle känna för det, men jag tycker att hon gjorde fina framsteg! :D
Nova skötte sig bra trots att hon fick tussa på utan sadel. Kände inte att jag orkade ta hand om dyblöt utrustning efter dagens äventyr... 
 
 
 
Då det var så längesedan Nova fick röra på sig ordentligt red vi alla fyra iväg till Steves för att kolla om paddocken var ledig, vilket den var. Så hon fick äntligen ridas igenom och det gick finnemang. Blev inget långt pass då hon redan var lite utmattad efter allt hoppande och simmande (fisk) så vi körde några omgångar med trav-halt-rygga-galopp och hon tog fattningen jätte bra. Inga konstigheter mer än när en ryttare red förbi med en valack som föll henne i smaken. 
 
 
Idag får hon många pluspoäng min fina toka. Hon visar trots sina ynka 4 år en otrolig vilja att arbeta och framförallt älskar hon att sammarbeta och vara till lags. Trodde aldrig att en unghäst kunde vara något för mig. Men här har ni henne! Min finaste och enda flicka!
 
Tillsvidare,
Frida Silverfield :)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Gick ganska hyfsat med Quicky ändå, trots att hon ska stegra, rusa och hoppa. Bra sätt att träna upp sitsen iaf..
Men med Nova som draghjälp fick vi i min knäppis också. I paddocken var hon så trött så red mest bara för att rida av henne. Nova såg så fin ut i fattningar (Synd att dem flesta av mina hästar har fått för sig att rusa i dem övningarna) Och Quicky var så utmattad så reagerade inte på rakterna, i vanliga fall hade det fått henne att flyga i taket. Knashästen.
Men nöjd är vi med dagens träning.

/Hanna Winterforest