Nu är jag äntligen Beundrad med fisket i Skördebygden. Om några dagar är jag dessutom klar med Jorviks fiskeklubb Gåd och ML också. No more fiske ♥ Mahaha längtar. 

 

Börjar väl lite smått med att vi bestämmer oss för att besöka tomten i Jarlaheim och fixa till oss några presenter. Frida på sin eldiga lilla häst Atlas och jag på kära gamle Turbo.

Ridturen dit gick utan några större missöden, Atlas är ju född och uppvuxen i SB så han känner ju till stället!, hos tomten så blev det då julklappar. Vi fick varsin blå mössa som jag envisades med att ha på mig resten av kvällen :D sen fick Frida sååå fina, matchande skor och byxor medans jag fick vantar och träns.

 

Efteråt tittade vi på hästarna i Fort Pinta, ingen häst där som intresserar mig så hemskt men vore roligt om Frida plockade med sig en hem därifrån nån gång.. hm..

Wroooooom sa det och vi stack iväg till Firgrove, Atlas skötte sig super längst vägen såvitt jag vet. När vi kollat klart på hästarna där så skulle Atlas få testa hoppa lite, med mening den här gången xD

För tillfället är jag och Hanna i full gång med att rida in mitt senaste tillskott som ni blivit presenterade för förut. Atlas hade när han kom till mig blivit riden relativt taffatt i alla gångarter så vi började praktiskt taget från början.

 

I två veckor började jag med att bara skritta på honom. Först på bana för att hålla det på en begränsad yta men övergick sedan till lättare skritturer runt Vingården där vi fortfarande bodde. När han kändes så pass trygg att jag kände att det var läge att börja trava lite så kollade jag alltid noga för att se att det inte fanns några andra ekipage i närheten. Atlas har en förkärlek till andra hästar och rusar gärna efter... Traven slutade i katastrof en eller två gånger innan det faktiskt fungerade så gott som.. Bra? Det känns som om han ändå är väldigt stadig. Men så har jag inte haft och göra med hingstar såhär förut. Så ska inte yttra mig kanske. Haha. 

 

Som ni kanske förstått har jag och Hanna förflyttat oss till Moorland igen, vårt gamla hem, och jag måste säga att jag tycker att det är otroligt skönt! Trots att det om dagarna är mycket folk så lugnar det ner sig mot kvällen, och då är det perfekt att plocka ut Atlas en stund på cavalettibanan... Notera att bommarna och "öppningen" till banan är sanslöst farliga! I slutet på förra veckan bestämde vi oss för att han var redo att börja träna lite på riktigt. Så med Hanna och Turbo som sällskap gick vi ut på banan och började värma upp. Han skötte sig jätte bra och även i traven. Hanna kommenterade gång på gång hur han ställde sig fint i "volterna" och han höll sig lugn om man bortser från några crazy rus. Och bättre går det!

 

I veckan när vi kände att traven satt fick han för första gången gå lite lopp. Vi körde Moorlands bana till en början och travade den lugnt och sansat med Turbo i täten. Det gick jätte bra när det inte rusade förbi andra ekipage som då drog med sig lillen... Jisses. Men vi tog oss runt, på sådär 3 minuter, personligt bästa (!!), och samma dag bestämde vi oss för att testa galoppen. Förra ägaren sa bestämt att han kunde ta galoppskänkeln och att han förstod vad han skulle göra, men att han fortfarande hade lite svårt för att förstå varför han ska galoppera långsamt? Så mycket riktigt, efter lite planering gav Hanna oss klartecken och jag gav skänkel. Galoppen tog han men det var att snabbt agera in på en volt för att han inte skulle rusa banan runt. Detta gjorde vi några gånger tills han lugnat ner sig lite i båda varven. 

 

Där tar det inte slut. Efter det så passade vi på när han ändå var lite trött att ge oss på Bobcats ridbana också. Där finns det lite mer utrymme att galoppera. Det gick förvånatsvärt bra! Han skötte sig hela banan bortsett från ännu ett litet missöde (rus) och vi tog oss runt helskinnade. Som avslut red vi ett varv på den tydligen inte alls läskiga slalombanan och sedan fick det vara nog för hans del. 

 

Träningen fortsätter som ovan skrivet och han sköter sig jätte bra. Han har tärt sig till Turbo så frågan är hur det går om man blandar in en ny häst. Haha. Dock början han redan nu lugna ner sig överlag och han börjar mer och mer likna ett jätte bebis med lite mycket vilja. En väldigt snygg sådan! Väldigt tacksam för all hjälp Hanna bidrar med! Det är väldigt kul att vi äntligen hittat tillbaka till spelet! 

 

Jag tog för några dagar hem en ny häst. Ett riktigt wildcard om jag får säga det själv. Han är en ung Selle Francais som jag köpt av den familj som fött upp honom. På pappret heter han Eveningdale och är snart 4 år. Man började med inridningen relativt sent, så denne krabat har endast skrittat och travat med ryttare på rygg än så länge. Atlas som han lyssnar till är för att nämna fortfarande hingst, så min största utmaning förutom den fortsatta inridningen är att få ihop honom med Chiefen i stallet. Hittills har allt fungerat bra då dem inte behövt stå inne samtidigt, men till vintern kan jag tänka mig att det blir klurigare. 

 

För övrigt är Atlas en trevlig individ som är lätt att ha och göra med. Stabil trots sin ännu inte framarbetade erfarenhet och verkar kunna bli en väldigt fin ridhäst. Idag tog vi vår andra tur. Det blev en kort runda runt på vingården då han fortfarande inte är van vid miljön och då vi inte hade sällskap som första gången. Lite stissig men mest vaken - vad annars kan man förvänta sig av en ung livsglad individ?